Det är ingen slump att det finns en Mannerheimsväg i Hangö. Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867–1951) var mantalsskriven i Hangö åren 1919–1935. Han ägde en villa i stadens utkant och köpte även ett litet kafé på grannön.
Mannerheim vistades i Hangö under sitt civila livsskede och hade där även vänner och släktingar som ägde villor. Han trivdes utmärkt i Hangö och berättade att han aldrig någon annanstans hade varit så lycklig som i sin villa i Hangö.
”Det är känt att Mannerheim tillbringade sina somrar i Hangö redan som ung och besökte staden även under sina Rysslandsår, eftersom hans morbror och förmyndare, brukspatron Albert von Julin (1871–1944), ägde Villa Familiaris vid Plagens strand”, berättar Hangö-guiden Elina Lahtinen.
Marskalkens kusin Nils Adolf Lindsey von Julin (1876–1946) bodde i Villa Angleterre på Appelgrensvägen. ”Kusinen, som kallades Atte, hade ursprungligen ett apotek i Hangö, men grundade redan år 1910 den Finsk-Engelska kexfabriken, som senare blev känd som Hangö Kex. Atte ledde dessutom i trettio år och ägde i slutskedet hela kurhotellet Bellevue vid Kolaviken”, berättar Lahtinen.
Marskalk Mannerheim trivdes i Hangös sällskapsliv och deltog flitigt i dess evenemang. Han hade bland annat ett stam bord på Hangö Casino. Mannerheim tillbringade också tid på Bellevue, som erbjöd kurorts gäster högklassigt boende.
”I Bellevues historik berättas att marskalkens kusin Atte hade en gavel lägenhet på bottenvåningen för eget bruk, där Mannerheim enligt uppgift firade midsommar år 1935. I historiken finns också en berättelse om hur Carl Gustaf ska ha ridit till häst genom den hundra meter långa korridoren på bottenvåningen från ena änden till den andra”, tillägger Lahtinen.
En egen villa som andlig tillflykt
Marskalken förälskade sig slutligen i den vackra ön Stora Tallholmen nära Hangö och ville ha den för sig själv. Staden hyrde ut ön till honom för den symboliska hyran av en mark per år, och senare såldes ön till honom för en lika symbolisk summa.
Villan Stormhällan på Tallholmen blev Mannerheims andliga tillflyktsort, där han fick vara i fred. Lokalpressen noterade ofta general Mannerheims ankomst till Hangö och skrev bland annat:
”Generalen njöt av ortens skönhet och behaglighet, andades stärkande havsluft och blev solbränd i vind och solsken. Pojkarnas hattar lyfts till vördnadsfull hälsning och flickorna niger så djupt, så djupt.”
Mannerheim tog ofta emot gäster i sin villa. Besök av internationella högt uppsatta personer noterades noggrant i lokalpressen. År 1927 besöktes marskalken av grevinnan Mathilde Emilie Francisca Maria von Rosenburg, gift med den danske prinsen Aage. I slutet av juli 1929 anlände prinsgemålen Hendrik av Nederländerna.
Kaféet Fyra vindarnas hus
General Mannerheim ägde i Hangö även ett kafé beläget på ön intill villan. Kaféet hette ursprungligen Lilla Tallholmen och grundades omkring år 1900. Cirka år 1908 bytte det namn till Café Afrika. Det berättas att man under förbudstiden (1919–1932) serverade ”starkt te” där.
Enligt traditionen stördes Mannerheim av kaféets liv och rörelse, vilket ledde till att han köpte stället år 1927. Han omvandlade kaféet enligt modell av en fransk lantrestaurang. Blåvitrutiga textilier och matchande fajansserviser införskaffades från Frankrike; stolarna var mörkbetsade med sitsar av repflätning. På alla bord fanns små mässingsklockor som påminde om rokoko nuckor. På väggarna fanns ljus, på golven vassmattor och i fönstren röda pelargoner.
Namnet ändrades till De fyra vindarnas hus. I stället för ”starkt te” serverades nu ”engelska five o’clock tea”. Kaféet hade sin egen kaffeblandning och egna kakrecept, och teet importerades från Storbritannien.
Enligt berättelsen åt Mannerheim sin frukost varje dag klockan nio vid samma hörnbord. Han beställde alltid samma måltid: kaffe och en smörgås med ägg, kokt exakt i 4,5 minuter. Först när generalen hade avslutat sin frukost öppnades kaféet för allmänheten. Vid stängningsdags kunde förvånade gäster se generalen stiga in för att räkna dagens kassa.
Mannerheim avstår från sin villa
År 1931 sålde Mannerheim sin Hangö-villa till sin granne, den helsingforsiska fru Adele Lerche, för 290 000 mark. I sitt avskedsbrev, daterat Östra parken, Helsingfors 15.11.1931 och adresserat till ordföranden för Hangö stadsfullmäktige, skrev generalen bland annat:
”Då jag på grund av den numera allt tydligare framträdande osäkerheten inom näringslivet har ansett att försiktigheten kräver, att jag befriar mig från mitt i Hangö belägna villaområde, har jag genom av mig undertecknat köpebrev av den 31 oktober innevarande år överlåtit äganderätten till ovannämnda fastighet jämte därpå befintliga byggnader till Helsingfors änkefru Adele Lerche.
Fru Lerches stora intresse för blommor och trädgårdsskötsel utgör en garanti för att de planteringar och arrangemang som utförts på Stormhällan även i fortsättningen kommer att vårdas och utvecklas, och jag vågar framföra den förhoppningen att stadens myndigheter visar Stormhällans nya ägare stöd och välvilja.
I det att jag vördsamt bringar detta till stadsfullmäktiges kännedom, begagnar jag tillfället att till fullmäktigeledamöterna och Hangö stads myndigheter, med vilka jag under min nära tioåriga vistelse på orten stått i förbindelse, framföra mitt uppriktiga och hjärtliga tack. Med högaktning, G. Mannerheim.”
Det berättas att Hangöborna genast plockade växter från blomsterplanteringarna efter att Mannerheim sålt villan, och att måsarna åt upp guldfiskarna i dammen. Under kriget förstördes villan svårt.
I dag finns på Stora Tallholmen kvar från Mannerheims tid endast köksbyggnaden, där även tjänstefolkets bostäder låg. På ön finns numera den privata lyxvillan Stormhälla, som även hyrs ut för privata evenemang.
Källor: Birgitta Ekström Söderlund, ”Mannerheims sommarparadis i Hangö”, Tidskriften Skärgård 2/2015; stormhalla.fi
No layouts found
