När Hangö grundades år 1874 vilade stadens tre hörnstenar på hamnen, järnvägen och spa. Utvecklingen av villakulturen tog särskilt fart genom spakulturen som etablerades i staden och lockade sommargäster ända från S:t Petersburg. Till en början byggdes villorna huvudsakligen för överklassens spabesökare, och det så kallade Casinoparken var nästan helt stängt för vanliga Hangöbor.
Första världskriget satte stopp för spabesöken, och efter kriget bestod gästerna främst av finländare. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet anlände sommargäster till Hangö bland annat med tåg, ångbåt eller segelbåt. Under det glada 1930-talet kunde man till och med flyga från Helsingfors till Hangö.
Stilmässigt representerar de flesta villor 1800-talets klassicism eller nyrenässans, med rikt utformade fasader och svarvade dekorativa detaljer. Hangö rymmer ett brett spektrum av mycket olika villor. Än i dag finns imponerande helheter av trähus längs Strandgatan och Högbergsgatan, Boulevarden samt Rälsgatan, Parkgatan, Trädgårdsgatan och Skolgatan. Bostäder för hantverkare och arbetare byggdes huvudsakligen på andra sidan järnvägen.
Omfattande forskning om villahistorien
Hangös villor är kulturhistoriskt ytterst betydelsefulla för hela Finlands byggnadshistoria. Villornas historia och invånarnas liv har kartlagts mycket grundligt av flera aktörer. Konsthistorikern och historikern, filosofie doktor Katja Weiland-Särmälä, har samlat allt tillgängligt källmaterial om villorna i samband med boken Huvilaelämää – Hangon huviloiden historiaa, som hon skrev tillsammans med Kari-Otso Nevaluoma och fotografen Vanessa Forstén.
Hon har också gått igenom villorna från källare till vindar.”Jag hittade mycket information om invånare från olika epoker samt dokumentation om hur livet i villorna har sett ut”, berättar Katja. Villornas berättelser är starkt kopplade till Hangö som sommarstad och särskilt till badortstiden. ”Efter att spa grundades fanns ett stort behov av logi, och villaägarna hyrde gärna ut till sommargäster”, säger hon.
Genom att studera byggnadernas olika lager, fotografier, dokument, ritningskopior och renoveringsanteckningar har man fått en god bild av de omfattande ombyggnader och förändringar som villorna genomgått över tid. ”Villorna har moderniserats under hela sin livscykel. De har följt med sin tid”, konstaterar Katja.
Ytterligare kunskap har hämtats ur digitaliserade tidningar, släktarkiv, gamla kartor, byggnadsritningar och myndighetsdokument. Hangö museum och lokala historiker har också bidragit till kartläggningen av stadens byggnadsarv. ”Materialet var enormt, och genomgången blev en slags upptäcktsresa. Villorna i Casinoparken klarade sig förvånansvärt väl undan krigets bombningar, trots att övriga delar av staden drabbades hårt”, säger Katja.
En särpräglad villaarkitektur
I området finns villor ritade av bland andra Theodor Höijer, känd för Ateneum och Hotell Kämp, Wivi Lönn, som särskilt ritade skolbyggnader, samt Birger Brunila, känd som skaparen av Trä-Käpylä i Helsingfors – liksom av många andra framstående arkitekter.
”Utöver dem byggdes villor även enligt ritningar av lokala byggmästare och under deras överinseende. I Hangö fanns under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ett ångsågverk som tillverkade hela villor men också dörrar, fönster och möbler”, berättar Katja.
Varje villa i Hangö har ett eget namn. ”Vissa bär ägarens hustru eller dotters namn, som Villa Karin, Villa Doris och Villa Eva.”
I villorna bodde herrskapet med sina gäster samt tjänstefolk. En särskild grupp var villavakterna, som såg till fastigheterna under vintermånaderna.
”Det är viktigt att förstå att mycket olika människor levde sida vid sida i villorna, och detta återspeglades även i arkitekturen”, säger Katja. Överklassfamiljer hade hushållspersonal såsom guvernanter, hushållerskor, trädgårdsmästare och vaktmästare. Tjänstefolket hade egna ingångar via köken, smalare trappor inne i huset och separata utedass på gården. De hade inte alltid egna rum, utan sov ofta på vindar, i uthus eller till och med på en soffa i köket.
Till en början hyrdes tomter endast ut till ortsbor, men senare även till utomstående. Före första världskriget ägdes villor också av förmögna ryska familjer, som tvingades avstå sina egendomar efter den ryska revolutionen.
Villorna – Hangöbornas gemensamma arv
Ägandet av villor uppfattades – särskilt förr – som ett bredare begrepp. ”Ägandet sträckte sig inte bara till de formella ägarna. Arkitekter, byggmästare och till och med byggnadsarbetare kunde känna en stark stolthet och ett slags ägandeskap över sitt arbete. Även tjänstefolket var stolta över att arbeta i just den villa de tjänade”, säger Katja.
Hon har också ett budskap till dagens Hangöbor: ”Alla Hangöbor kan känna stolthet och ett slags ägandeskap över dessa kulturhistoriska skatter.”
Villorna har under årtiondena också ändrat användningsändamål, och vid renoveringar har många överraskningar upptäckts.”Som isolering i väggar och bjälklag har man använt nästan allt tänkbart – tidningar, buntar av brev, sand och sågspån. Bland materialen hittades till och med delar av sprängämnen från bombningstiden”, berättar Katja.
Herrskapsliv förr i tiden
Villorna var rikt inredda, men stilen varierade kraftigt över tid. I slutet av 1800-talet dominerade mörka och tunga interiörer med tjocka gardiner, biedermeiermöbler och mörk panel. Under de första decennierna av 1900-talet blev inredningen ljusare och lättare, med möbler särskilt formgivna för villor – bland annat tillverkade vid Hangö Ångsåg.
Tomterna var antingen privatägda eller hyrda av staden, vanligtvis med en arrendetid på 25 år. ”I boken Huvilaelämää väcks villornas förflutna till liv: eleganta sommargäster på sandstränderna, segelbåtar på Finska vikens vågor och ankomst i tidens sportbilar – Ford, Packard, Cadillac och Oldsmobile deltog till och med i bilkapplöpningar. Seglingsevenemanget Hangöregattan har anor ända från 1800-talet”, berättar Katja.
Villorna bytte ofta ägare, och de ägdes av människor från mycket olika bakgrunder – adel, borgerskap och även investerare som byggde enbart för uthyrning. Sommargästerna var lika färgstarka. ”Man kom inte bara till kurorten för behandlingar eller hälsa. Sällskapslivet var livligt, och ibland reste man till Hangö för att hitta en förmögen make åt sin dotter”, säger Katja.
Fortfarande platser för flykt och drömmar
Villorna vid havet är fortfarande den första bilden många får när ordet ”Hangö” nämns. Drömmen om en stillsam sommar, spetsgardiner som fladdrar i vinden, picknick i trädgården med vita korgmöbler och kanske en omgång krocket i eleganta sommarkläder.
När man promenerar längs villagatorna, vid Bellevue-stranden eller genom Casinoparken kan man ännu känna sig vandra i gamla berättelser.
”Miljön i Casinoparksområdet har förändrats förvånansvärt lite på hundra år”, konstaterar Katja.
Trots att dagens värld skiljer sig starkt från 1800-talets villaliv, fungerar villorna fortfarande som en form av eskapism – en möjlighet att stiga in i ett långsammare liv. Samma element lever kvar: tennis, strandliv, lugn livsrytm, vackra villamiljöer och natur med susande tallskogar och klippor.
Precis som i barndomens sommarminnen skiner solen alltid – och lyckligtvis finns det ännu som vuxen platser som Hangö, nästan sagolika småstäder där nya oförglömliga sommarminnen kan skapas.
No layouts found
